Rix fm...

Jag lade till en länk från Rix fm som jag inte är riktigt säker på att den fungerar som den ska så jag tänkte ta vandringsmailet dom fått här och nu...

Hundens och kattens dagböcker...

Hundens dagbok.
07:00 tjoho en promenad, det bästa som finns.
09:00 tjoho ungarna är uppe, det bästa som finns.
12:00 tjoho leka i trädgården, det bästa som finns.
14:00 tjoho åka bil det bästa som finns.
16:00 tjoho leka med en boll, det bästa som finns.

17:00 matte och husse kommer hem, det bästa som finns.
20:00 bli kliad på magen i soffan, det bästa som finns.
22:00 tjoho sova i mattes och husses säng, det bästa som finns.

Kattens dagbok.
783:e dagen i fångeskap, mina kidnappare fortsätter att tortera mig med besarra dinglande saker. Dom frossar i färskt kött medans jag tvingas överleva på torrfoder och slemmig burkmat, det enda som håller mig igång är hoppet om att jag en dag kommer att lyckas rymma och den milda tillfredställse jag får av att klösa på möblerna. I morgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag ännu en gång att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dom med min kropp, borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favorit fotölj, kom ihåg lägg en i deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av, lade den huvudlösa musen vid dörren som ett täcken till mina kidnappare på vad jag är kapabell till så att dom ska gå omkring i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken ducktig kissemiss jag är, saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp vid nån slags sammankomst, jag blev placerad i isolering under mötet. Men ja kunde känna doften av deras mat, och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla nått dom refererade till som allergi! Jag måste komma undefund med vad det är så jag kan använda det till min fördel. Dom andra internerna smörade för våra fångvacktare och jag vågar inte annförtro mig till nån av dom inför risken att nån skulle tjalla. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt, han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara nån sorts informatör och pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar varje steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet så är han för tillfället i säkerhet men jag kan vänta, det är bara en tidsfråga innan mina planer slår till verket.

Ja jag säger då det.... Vad våra fyrbenta tänker om oss människor...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0