Pernellis

Ja eftersom jag har känt av sammandragningar/värkar till och från under hela natten så har jag inte sovit så himmla mycket i natt, somnade väl vid 4 eller 5 nån gång för att sen vakna till vid 6 tiden igen för att sen somna ungefär en halvtimma för att sen vakna när klockan ringde att gå upp vid ca 8 tiden. Hade en tid hos BM så det var bara att väcka lillkillen och göra sig iordning för att åka in för en koll. Var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Väl där så fick vi vänta ett tag innan den BM vi skulle till kom och när hon väl kom så var Robin ganska trött på att sitta och vänta så Tomas och han gick ut i väntrummet igen och lekte med bilarna som han fått låna av en annan BM. Själv fick jag lägga mig på britsen efter att blodtrycket hade tagits, det såg bra ut. Hon mätte magen och jag hade vuxit en cm sen sist och hade nu ett SF mått på 36 cm, och sen skulle hon höra på lilla hjärtat och det var då allt började. Det började med att Ronja inte ville vara med alls när hon körde med grejen på magen, hon buffade och körde så det inte gick att få nån motagning alls med hennes hjärta men efter mycket om och men gick hon med på det med lite demonstration. BM kör och kör med grejen på magen och lyssnar tills hon säger att vi kör en kurva oxå bara för att vara på den säkra sidan. Hon springer iväg och kollar om det finns nåt rum ledigt för att ta CTG, utanför rummet sitter Tomas med Robin och undrar vad som händer och det ända jag kan säga just då är att jag ska få göra en kurva vet ju inte själv riktigt vad som gäller. Jag går bort mot rummet som CTG apparaten finns i och får där alla grejerna på mig för att läsa kurvan. Efter ett tag så kommer BM in igen och säger att det ser bra ut och att anledningen var att hon tyckte att hon hade hört en nedgång av hjärtljudet när hon lyssnade och att hon blev rädd för att det kunde vara nåt negativt. Fick sitta ett tag till med CTG nere på barnmorskemottagningen medan BM försökte att få tag på en läkare som kunde kolla kurvan när den hade gått klart. Hon kommer tillbaka efter ca 1-1,5 timmar och säger att vi ska upp på förlossningen för att göra en ordentlig kurva och för att läkaren ska göra en ordentlig koll. Åker upp till förlossningen och får sitta ner i väntrummet för att bara nån minut senare bli inkallad till ett rum där dom sätter på CTG och en del andra grejer, där får jag ligga i ca 1-2 timmar till tills en läkare kommer och säger att kurvan ser bra ut men att hon ville kolla UL för att se så det finns bra med fostervatten och så vill hon känna på livmodertappen. Efter att hon konstaterat att det finns tillräckligt med fostervatten och att Ronja mår bra så kollar hon tappen och säger sedan att hon vill rådfråga sin kollega och försvinner. Efter ca 30 minuter väntande kommer en annan BM in och säger att jag kan gå till väntrummet och vänta i stället för att dom behöver ha rummet så jag tar mina grejer och går ut och där sitter Tomas med en sovande Robin i soffan. Vi väntar väl kanske en 45 minuter innan läkaren kommer tillbaka och säger att hon vill att vi kommer tillbaka igen efter ca 1 timma för att göra ett nytt CTG för att utesluta att det värkligen är nåt fel. Så vi åker hem med Robin till mormor och morfar för att sedan åka in till förlossningen igen och får då prata med en jättetrevlig BM som visar oss till ett rum och direkt när vi ser vilket rum det är så får jag en klump i magen för det är samma rum som Lukas föddes i, hon frågar om det är ok med rummet men jag säger direkt att vi har negativa minnen därifrån så vi får gå in i rummet bredvid istället. Hon kopplar upp mig mot CTG:n igen och jag får nu ligga i ca 30 minuter innan hon kommer in och säger att kurvan ser jättebra ut men att hon vill att läkaren kollar på den oxå, vi väntar väl kanske en ca 5-10 minuter innan hon kommer tillbaka och säger att allt ser bara bra ut men att dom vill att jag kommer in och gör en kurva igen på torsdag bara för att ha koll så inte nåt negativt håller på att hända. Sen var det bara att åka hem. 

Har ju som jag skrev i början haft sammandragningar/värkar natten till idag och dom har hållt i sig under dagen och håller fortfarande på att komma till och från så vi får väl se om vi inte måste åka upp snart igen för att hon vill ut, det gör ingen för detta bök som detta medför vill jag inte vara med om mer...

Det var den lilla berättelsen jag hade att berätta idag, får se om jag kommer med annat skoj i morrn...